Nu har vi filmat hunden, Bill, och Anita som fick vara med på ett hörn också.
Eftersom Bill ska bli pappa så kan det vara kul för andra att se hur han ser ut…
Der är Freja hos Freijahusets Kennel som ska få valpar med Bill.
Jag har använd en liten fin videokamera från Sanyo, Xacti CG10 heter den. Den har HD upplösning, men är lite skeptisk till resultatet ändå… Om det står 360p i YouTube fönstret så måste ni ändra till 460p eller 720p för att se filmen bättre!
Såg föresten nu att jag är ju också med i filmen 
Andra bloggar om: Valpar, Stabyhound
Feja och Bill
Har vi tur så blir det valpar! Efter lite bök och stök så fick det till det!
Etiketter: Bill
Ja, jag tillhör riskgruppen.
För t.ex. här om kvällen när jag var ute och gick i skogen med Bill, det var såklart bäck mörkt och ruggigt med dimma. Jag gick där med pannlampan som ledljus och funderade väll på någon kod snutt i webbshoppen.
Rätt som det är så började det braka och knaka av avbrutna grenar och kvistar lite längre fram! En björn eller älg hade nog blivit rädd och flytt. Eller skulle den kanske anfalla mig?!
Jag och bill tvärstannade i alla fall! Skräckslagen!! Nu gick det bra denna gång men, definitivt till hör jag riskgruppen!
Andra bloggar om: svininfluensa, riskgrupp
Etiketter: Bill
Nu har det typ varit sommar här, varmt som bara den.
Jag köpte en stor flintastek, medans Anita absolut skulle ha kotletter, så så fick det bli. Men såhär i efterhand gjorde hon ett klokare val. Min flintastek bestod mesta av ben och svål! Anitas kotletter däremot blev lagom kryddade och bra grillade, saftiga och fina. Det svåra är att inte grilla för hårt…
Den fina smaken kan också bero på kryddningen av gräs, som uppkom när Bill, den odågan välte grillen!
Andra bloggar om: Grilla
Vi har haft det lite jobbigt med Bill… för han har ylat ganska mycket när Anita lämnat honom i hundgården. Bill är alltså våran hund. Och grannarna en bit bort gillar INTE hundar som ylar…
Men nu har vi lyckats fått han att sluta yla!
Såhär gjorde vi (kan fungera på skällande hundar också):
När Anita hörde att han inte slutade att yla när hon gick till jobbet så ringde hon mig, så jag fick åka hem. Men jag åkte inte direkt hem utan smög mig fram till baksidan av huset och spanade ner på Bill’s hundgård! Men första gången som jag åkte hem så var han tyst, han sov inne i hundgården. Jag åkte tillbaka till jobbet…
Nästa dag åkte jag hem tidigare på förmiddagen, men han låg också då i hundkojan och sov. Men nu hade jag ju åkt hem ända ifrån jobbet ännu en gång, så jag tänkte att jag får locka ut honom. Jag slängde ett vedträ för att träffa nätet på hundgården och väcka Bill… men det var inte så lätt att komma fram, för jag kunde inte gå för nära och avslöja mig om han kom ut… Tog i som bara den och hivade mer vedträn, men när jag träffade telefonledningen i luften så fick jag lugna ner mig. Bill vaknade till slut och kom ut och kollade, men gick strax in igen… Så jag slängde mer vedträ, denna gång ifrån taket på huset! Det var lättare att komma fram då! Han kom ut igen och kollade vad som hände, men han var tyst… Jag fick sitta på taket en stund och vänta. Men tillslut gick han in i hundkojan igen. Och då ylande han lite för sig skälv! Men det var så tyst att jag knappt hörde det där jag satt på taket!
Så i detta läge viste vi inte om han har varit ute och ylat så att grannar hört honom, eller om han har legat i hundkojan och smågnytt!
Vi har en komradio på hund kojan, så Anita hör honom på affären, men hon vet ju inte om Bill är inne i hundkojan eller inte…
Men sedan tog vi nya försök på lördagen! Anita fick göra som hon brukar en vanlig dag, med morgon promenad och lite lydnadsträning innan hon går till jobbet. Men denna gång statt jag på taket och väntade (och frös!). Bill var tyst ganska länge, men efter en stund ylade han lite och jag hivade iväg ett vedträ, träffade en bra bit bredvid hundgården, men Bill blev tyst ändå! Sedan gjorde jag om samma sak när Viktor gick till en kompis. Bill ylade lite efter en stund, men blev tyst när ett vedträ landade en bit bredvid hundgården.
Sedan övade vi lite på Söndagen också, men jag tror han märkte att jag var på taket… Men i alla fall så ylade han efter ett bra tag, och jag skrämde honom med vedträ igen! Denna gå träffade jag nätet på hundgården, så han blev lite skrämd och började skälla. Jag röt då i att han skulle vara tyst (ifrån mitt gömställe bakom skorstenen…). Han blev också tyst!
Sedan dess har han inte låtit något! Mycket skön! Bill är såååå duktig nu!
Senaste kommentarer